Sektorindelningen 2023

Sektorindelningen är en grundläggande klassificering inom ekonomi- och samhällsstatistik. Den används för att dela in beslutsfattande enheter i klasser som är likartade i fråga om verksamhet, finansieringssätt, ägartyp och juridisk form. De sektorer som bildas genom sektorindelningen (företag, offentliga samfund, hushåll, etc.) är tillräckligt likartade i sitt ekonomiska beteende för att möjliggöra en uppföljning och analys av samhällsekonomin. I sektorindelningen indelas enheterna i olika sektorer på grundval av ägarförhållande, verksamhetssyfte och finansieringssätt. I näringsgrensindelningen grupperas enheterna däremot efter huvudnäringsgren oberoende av ägarförhållande eller verksamhetssyfte. Sålunda klassificeras t.ex. alla enheter som producerar utbildningstjänster i samma näringsgren. I sektorindelningen grupperas de däremot efter ägandeförhållande, juridisk form eller verksamhetsart i klasserna icke-finansiella företag, offentliga samfund och hushållens icke-vinstsyftande organisationer. Å andra sidan kan en enhet bedriva verksamhet inom flera näringsgrenar men höra till endast en sektor, t.ex. i en kommun finns det enheter inom offentlig förvaltning, utbildning samt vård och omsorg; sociala tjänster. Sektornivån utgör en viktig summanivå mellan de ekonomiska enheterna och den totala ekonomin vid beskrivningen av företagens, offentliga samfunds och hushållens produktion, inkomstbildning, sekundära inkomstfördelning, kapitalbildning samt finansiella struktur och utveckling. Även övervakningen av den ekonomiska och monetära unionens stabilitets- och tillväxtpakt (de offentliga samfundens underskott och skulder) föreskriver en noggrann tillämpning av sektorindelningen vid fastställandet av de offentliga samfunden.

SEKTORINDELNINGENS HUVUDINDELNING 1. FINLANDS EKONOMISKA TERRITORIUM Finlands ekonomiska territorium omfattar alla inhemska enheter som har en "ekonomisk hemvist" (centre of economic interest) inom detta territorium. En ekonomisk hemvist är en plats för produktion eller hemvist, belägen inom ett lands ekonomiska territorium, från vilken enheten bedriver ekonomisk verksamhet, vanligen i minst ett års tid. Finlands ekonomiska territorium följer inte nödvändigtvis landets nationella gränser, och av enheter som hör till detta område förutsätts inte juridisk självständighet eller finskt medborgarskap. Om en enhet bedriver ekonomisk verksamhet inom flera länders ekonomiska territorium har enheten en ekonomisk hemvist i vart och ett av dessa territorier. Finska institutionella enheter utgörs av juridiska enheter och hushåll, som är belägna inom Finlands ekonomiska territorium. Finlands ekonomiska territorium omfattar: - Finlands geografiska territorium och frizoner (bl.a. tullager) - Finlands nationella luftrum och territorialvatten samt fartyg, flygplan och annan rörlig materiel som drivs av företag med hemvist i Finland - Finlands territoriella enklaver belägna i utlandet (ambassader, konsulat, vetenskapliga baser etc.). Enheter som verkar inom Finlands ekonomiska territorium kan indelas i tre huvudgrupper enligt sina egenskaper: 1. Enheter som bedriver produktionsverksamhet - Juridiska enheter som verkar enbart inom Finlands ekonomiska territorium - Den del av enheter med verksamhet i flera länder som har en ekonomisk hemvist inom Finlands ekonomiska territorium: - finska juridiska enheter som inte haft ekonomisk verksamhet i utlandet i minst ett års tid (t.ex. finska företags filialkontor i utlandet) - konstruerade inhemska enheter som ingår i ekonomisk verksamhet som utländska juridiska enheter bedriver i Finland i minst ett års tid (t.ex. utländska företags filialkontor i Finland). 2. Enheter vars ekonomiska verksamhet främst är inriktad på konsumtion Hushåll med hemvist i Finland. En persons hemvist bestäms enligt hemvisten för hans eller hennes hushåll. Till finska hushåll hör bl.a. - finska gränsarbetare och säsongarbetare som arbetar utomlands i mindre än ett år - finska tjänstemän, affärsmän, konstnärer och turister, som bor eller arbetar utomlands i mindre än ett år - besättningsmedlemmar på finsk rörlig materiel (fartyg, flygplan etc.) - finländare som studerar utomlands, oberoende av studietidens längd - lokalt rekryterad personal vid utländska ambassader, konsulat etc. som är belägna i Finland - all personal vid övernationella organisationer (Europeiska unionens organ) och internationella organisationer som är belägna i Finland - finska officiella, civila eller militära representanter (såväl som deras hushåll) som har etablerat sig i Finlands territoriella enklaver belägna i utlandet (ambassader, konsulat etc.). Ett finskt hushåll betraktas som en finsk ekonomisk enhet även under en utomlandsverksamhet om den varar i mindre än ett år. En hushållsmedlem som har flyttat utomlands för att bosätta sig där stadigvarande, betraktas efter en utomlandsvistelse på minst ett år som ett hushåll eller en hushållsmedlem i sitt bosättningsland. Ettårskriteriet tillämpas emellertid inte på finländare som studerar utomlands, utan dessa hör till finska hushåll oberoende av studietiden. 3. Alla enheter som äger mark eller byggnader Utländska enheter som äger mark eller byggnader i Finland anses i sin egenskap av ägare vara finska ekonomiska enheter. Detta gäller inte sådan mark eller sådana byggnader som ägs av utländska exterritoriella enklaver eller övernationella eller internationella organisationer som är belägna i Finland. 2. UTLANDET Utlandet omfattar utländska staters ekonomiska territorier samt övernationella och internationella organisationer. Exterritoriella enklaver i Finland omfattar utländska ambassader och konsulat samt Europeiska unionens och internationella organisationers enheter inklusive markområden och byggnader som ägs av dem. Till utländska ekonomiska territoriers hushåll hör bl.a. - utländska gränsarbetare och säsongarbetare som arbetar Finland i mindre än ett år - utländska tjänstemän, affärsmän, konstnärer och turister, som bor eller arbetar i Finland i mindre än ett år - besättningsmedlemmar på utländsk rörlig materiel (fartyg, flygplan etc.) - utländska studerande, oberoende av studietidens längd - utländska officiella, civila eller militära representanter (såväl som deras hushåll) som har etablerat sig i utländska territoriella enklaver belägna i Finland (ambassader, konsulat). Allmän definition av institutionella enheter: En institutionell enhet är en grundläggande enhet för ekonomiskt beslutsfattande, som har självständighet i beslutsfattandet i fråga om sina huvudsakliga funktioner. En institutionell enhet har en fullständig bokföring (eller det skulle vara möjligt och meningsfullt att sammanställa en fullständig bokföring om så krävdes (ENS 2.12)). Samtliga villkor behöver emellertid inte uppfyllas samtidigt i samtliga fall. En institutionell enhet har självständighet i beslutsfattandet om den i eget namn har - rätt att äga varor och tillgångar samt byta äganderätt till varor och tillgångar genom transaktioner med andra enheter - förmåga att fatta ekonomiska beslut och bedriva ekonomisk verksamhet för vilken den är direkt ansvarig och redovisningsskyldig - möjlighet att ådra sig skulder, att åta sig andra förpliktelser eller att ingå avtal. HUVUDTYPER AV INSTITUTIONELLA ENHETER Enheterna kan indelas i fyra huvudkategorier utgående från bokföringens omfattning och självständigheten i beslutsfattandet: 1) enheter som har fullständig bokföring och självständighet i beslutsfattandet: - privata och offentliga bolag - andelslag eller handelsbolag som är självständiga juridiska personer - offentliga producenter som genom speciallagstiftning är självständiga juridiska personer - icke-vinstsyftande organisationer som är självständiga juridiska personer - enheter inom offentlig förvaltning. 2) enheter som har en fullständig bokföring och som anses ha självständighet i beslutsfattandet: - kvasibolag (inte oberoende juridisk status; verksamheten är företagsmässig och avviker från ägarens verksamhet). 3) enheter som inte nödvändigtvis har en fullständig bokföring, men som anses ha självständighet i beslutsfattandet: - hushåll. 4) konstruerade inhemska enheter är alltid institutionella enheter, oberoende av bokföringens omfattning eller självständigheten i beslutsfattandet: - icke självständiga delar av utländska enheter inom landets ekonomiska territorium: - som bedriver ekonomisk verksamhet under ett år eller mer - utländska enheter i egenskap av ägare till mark eller byggnader. FASTSTÄLLANDE AV PRODUCENTTYP Nyckeln till sektorindelningen ligger i att fastställa producenttypen. Indelningen sker enligt ett slutledningsschema där man först fastställer den privata eller offentliga institutionella enhetens producenttyp och därefter dess huvudsektor. Producerande enheter indelas i tre producenttyper: 1. marknadsproducent - produktionen är avsedd att säljas på en marknad till ekonomiskt signifikant pris, försäljningsintäkterna täcker minst 50 procent av produktionskostnaderna 2. producent för egen slutlig användning - det är fråga om produktion av varor eller bostadstjänster för egen slutlig användning 3. icke-marknadsproducent - produktionen tillhandahålls i huvudsak kostnadsfritt eller till priser som inte är ekonomiskt signifikanta, försäljningsintäkterna täcker mindre än 50 procent av produktionskostnaderna I praktiken ska användningen av 50 procents kriteriet basera sig på en period av flera år. FASTSTÄLLANDE AV SEKTORKLASS Huvudsektorerna i sektorindelningen utgörs av är de inhemska sektorerna samt utlandet. Enligt ENS tillämpas indelningen för att dela in inhemska institutionella enheter i sektorer. Viktiga faktorer för att fastställa en enhets sektortillhörighet är ägarförhållande, juridisk form, verksamhetens syfte och finansieringssätt. Icke-finansiella företag och finansiella företag är marknadsproducenter som delas in i olika sektorer enligt sin huvudsakliga verksamhet. Offentliga samfund är icke-marknadsproducenter vars uppgift är att producera och tillhandahålla icke-marknadstjänster för hushållens individuella konsumtion och de offentliga samfundens kollektiva konsumtion. Dessutom har offentliga samfund en central roll som omfördelare av inkomster och förmögenhet. Som offentliga samfund räknas den offentliga förvaltningens enheter samt sådana icke-vinstsyftande organisationer som kontrolleras och finansieras av den offentliga förvaltningen. Hushållen har två olika slags roller inom samhällsekonomin: bara en del av alla hushåll är marknadsproducenter eller producenter för egen slutlig användning (t.ex. produktion av jordbruksvaror eller byggande för hushållens egen användning), medan samtliga hushåll är konsumenter. Hushållens icke-vinstsyftande organisationer utgör en egen sektor, då organisationerna betjänar hushållen i deras egenskap av konsumenter, medan organisationer som betjänar hushållens företagsverksamhet ingår i företagssektorn.

Sektorindelningen 2023 ersätter klassificeringsstandarden Sektorindelningen 2012. Ändringen gäller sektorn Offentliga samfund, där välfärdsområdena klassificeras som en undersektor till Lokalförvaltning. Sektorindelningen 2023 har fått en ny struktur till följd av de nationella klassificeringsbehoven inom sektorn Lokalförvaltning. En nyhet är att mellannivåer införs under sektorn Lokalförvaltning. Detta görs för att skilja på välfärdsområdena och kommunhelheten. I den nya sektorindelningen har lokalförvaltningen preciserats till klasser på sexsiffernivå. Innehållet i de övriga sektorklasserna har inte ändrats i samband med revideringen. OBS! 7.2.2020 ändrades det svenska namnet på klass S.13 från Offentlig sektor till Offentliga samfund.

Sektorindelningen 2023 grundar sig på Europeiska unionens nationalräkenskapssystem (ENS 2010: Europaparlamentets och rådets förordning 549/2013 om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet i Europeiska unionen 21.5.2013), som stämmer överens med den globala reformen (SNA 2008: United Nations, European Commission, OECD, IMF, World Bank: System of National Accounts 2008). Sektorindelningen är en grundläggande klassificering i Europeiska unionens nationalräkenskapssystem ENS 2010. Bestämmelserna om det harmoniserade räkenskapssystemet och detaljerna för dess införande ingår i en EG-förordning som är bindande för medlemsländerna (Europaparlamentets och rådets förordning om det europeiska national- och regionalräkenskapssystemet). I enlighet med ENS används den korta benämningen sektorindelning. Sektorindelningen är en nationell implementering av ENS. Indelningen följer så konsekvent som möjligt den grundläggande strukturen och kodsystemet i ENS. De modifikationer som föranleds av nationella statistikbehov och inhemska ekonomiska särdrag samt tilläggsklassificeringar som euroområdet förutsätter har alla anpassats till den övergripande ENS-hierarkin.